Sörja pappa
När min terapeut sa att jag behövde sörja pappa för att kunna gå vidare så kom det upp en massa tankar. Kommer ihåg att min första tanke var "Hur ska jag kunna sörja en persson som inte är död?", nästa tanke "Vadå sörja?". Det tog ett bra tag innan jag förstod vad hon menade. Det tog om jag ska vara ärlig nästan ett år innan jag förstod. Jag går hos henne nu och träffar henne antagligen för sista gången i mars.
Under hela tiden jag har gått hos henne har jag inte förstått att hon har hjälp mig att sörja pappa.
Kan tänka mig att ni sitter med samma tanke som hon gav mig. Här kommer svaret på vad hon menade. Jag har inte sörjt pappa som person. Utan jag har sörjt den relation och familjemedlem som jag inte har/haft. Och sörje processen har bara börjat för mig. Jag har sörjt det som har varit och sörjt det jag inte kommer att få. Men för att knyta ihop säcken behöver jag vända detta till något possitivt och så att jag inte känner mig beroende av honom.
Jag känner mig inte beroende av honom. Tror mer beroende av hans känslor och hans bekräftelse. Och för att lära mig att leva utan det är det viktigt för mig att få komma ut och prata och föreläsa. Samt förhoppningsvis hjälpa andra. Detta är mitt mål och min vision med år 2016.
Helt ärligt så tänker jag rätt ofta på mitt mål, min dröm och min vision. Jag hoppas att kunna nå dit i år. Gör jag inte det, har jag ett år till och jobba ännu hårdare med. Jag har köpt en anteckningsbok där jag skriver ner allt om vad jag vill prata om samt vilka verktyg jag behöver. Allt från att skapa olika mailkonton till telefon och telefonnummer till vilka skolor jag ska kontakta. Samt vilka böcker jag bör läsa och vilka kurser som finns som jag kan gå.
Som ni märker går rätt mycket tid åt till detta.
Därför är jag glad över min Zumba som jag har hittat. Där kan du inte tänka på något annat än vad gör mina ben, min mage och mina armar. Tänker du på något annat är du rökt. :)
