Annan syn
Ju mer jag läker som person, destomer ändras min syn på mig själv. Börjar förstå varför jag var sim jag var och varför jag gjorde som jag gjorde. Samt att jag har upptäckt hur mycket jag skyllt allt på att jag blivit formad av min barndom. Nu förstår jag att jag verkligen har haft ett val.
Har upptäckt att jag inte bara valt vem som ska styra mitt liv. Känns som att jag även har gjort ett val om att jag vill vara glad och lycklig. Känner mig inte alls lika ledsen och nedstämd. Känner också att jag vågar släppa in någon på riktigt och visa vem jag är och vad jag upplevt.
Tycker inte det känns jobbigt utan mer som en självklarhet. Sen jag fattat dessa val så är jag lyckligare än på länge. Har kanske en liten bit kvar. Men det är inte mycket. Just nu känns det som att mitt liv inte kan bli så mycket bättre.
