Jul
I år är det sonens andra jul. En jul där man kan börja med traditioner och bygga något mysigt med honom. Samtidigt som jag ser fram emot en jul med son, fästman och mamma.
Men ändå känner jag hur ångest och gamla minnen ligger kvar och gör sig påminda. Vet att julkortet från "pappa" kommer att komma vilken dag som helst. Minns så tydligt hur mamma och pappa bråkade över vem som skulle ha mig när över jul och nyår. Minns att jag fick skriva olika önskelistor då mamma och pappa inte kunde kommunicera kring vem som skulle köpa vad.
Tänker ofta på hur jag vill vara som mamma mot/med min son. Vad vill jag förmedla? Gör allt jag kan för att han ska få en annan bild om hur en familj ska vara. Gör allt jag kan för att visa kärlek, närhet, ömhet, medvetenhet och närvaro att jag alltid bryr mig och finns där.
Kommer prata om att min pappa lever men inte har någon kontakt. När han blir äldre kommer jag vara så ärlig jag kan. Vill inte dölja något eller undanhålla. Vill han ta kontakt kommer jag inte hindra men avråda. Vill inte han ska bli lika sviken som mig, det räcker.
