Mina frågor
De frågor jag har kring pappa vet jag att jag inte kommer att få svar på. Men här kommer lite frågor och funderingar. Tänker då och då på hur pappa känner att han enda barn inte vill veta av honom. Tänker han aldrig på vad han kan göra för att ändra det? Tänker han någon gång vad har jag gjort för fel? I julas när han satt själv undrar jag vad han tänkte när hans barn inte hörde av sig.
Det måste ju kännas för jävligt att veta att ens eget barn mer eller mindre hatar en. Måste kännas ännu mer för jävligt att veta att ens barn inte kommer att vara med honom på sjukhuset eller när han dör.
Men min teraput tror att pappa kör på kortet mot kollegor och eventuella vänner att det är synd om honom. Visst det är möjligt. Men när han är själv undrar jag hur han tänker kring mig. Kommer så väl ihåg ett sms där det stod älskar dig för att du är mitt barn.
Man behöver inte älska sitt eget barn bara för att det är ens barn. Likväl att jag inte behöver älska min pappa bara för att han är min pappa. Helt ärligt så gillar inte jag min pappa. I mina ögon är han ingen pappa. Jag kallar honom för pappa för att det är något han är då han var med och bidrog med sperma.
Jag vet att jag aldrig kommer att få svar på mina frågor om jag inte hittar något brev den dagen det är dags att rensa hans efter hans död. Vilket jag inte tror ett dugg på. Då jag inte har kontakt med pappa så har jag börjat förbereda hjärnan med tanken på hur jag kommer att få veta att han har gått bort. Jag kommer att få besök från polisen den dagen.
Och ja, jag har börjat tänka igenom vad jag är villig och göra samt vad jag vill och inte vill. Samt vilka skylldigheter jag har. Detta då jag vet att min pappa börjar bli till åren och antagligen röker som en skorsten.
Om han inte dör medan hans borsa är i livet. Då tror jag att han kommer ringa om han har kvar mitt nummer...
