Ångest
Har börjat komma underfund med varför jag har ångest. Flera i släkten har haft och även dött av canser. Det är även flera bekanta som dött av canser. Detta är något jag själv är rädd att få. Jag har precis blivit sambo och är så lycklig med honom och vill verkligen inte lämna detta livet i för väg eller för tidigt. Det är så mycket jag vill hinna uppleva och göra.
Bara för att både faster och farmor fick många olika caser behöver det inte innebära att jag kommer få det. Visst varken pappa eller farbror har fått canser. Men samtidigt har ingen av dem problem med sköldkörteln som jag har som både farmor och faster hade. Men samtidigt finns det många med min sjukdom som inte får canser. Sen har min mamma psorasis som jag inte har fått. Men jag fick hennes allergier.
Jag hoppas att psorasis slog ut casergenen och jag fick de andra två istället. Det är så jag väljer att se på saken och njuter av varje dag som jag vaknar och är varje dag evigt tacksam. Med tanke på hur mina ångesttacker har varit har jag lärt mig att uppskatta alla dagar på ett helt annat sätt. I och med att jag hade så kraftiga att jag trodde att jag skulle dö varje gång.
Denna canser rädsla tillsammans med rädslan att dö ensam utan någon höll på ta ta kol på mig är jag glad att jag har hittat ett förhållningssätt. Men ser så fram emot att kunna få fler redskap av terapeut.
I och med att ångesten kom tar jag inget förgivet längre.
