Jobbiga situationer

Jobbiga saker skjuter jag mer än gärna upp eller så gör jag allt för att fly i från dem. Ett sätt att  fly eller skjuta upp är att jobba mycket och tacka ja till all övertid som erbjuds. Ett annat sätt är att skjuta undan/förtränga och ett tredje sätt som är det minst ultima är att undvika det man vet att man behöver göra. 
 
Att såra personer är bland det värsta jag vet. Att se någon ledsen gör sååå ont i mig mycket mindre att såra någon. Jag hatar, hatar att såra någon. Finns inget värre i mina ögon än att såra och göra illa någon som man tycker om... Det jobbiga är när man har kommit fram till vad man vill och vad man känner och vad man vet är rätt. Rätt för dig själv och rätt för själen. 
 
Hur vet man vad som är rätt? Vad som känns rätt? Jag försöker lyssna till, hjärta, hjärna och mage. Att bryta med pappa var det svåraste jag kunde göra. För att jag visste att hur jag än gör så kommer det att komma skit. Ett beslut som jag egentligen har tagit för länge sedan men har gett vika för att han har varit påstridig och gjort mig osäker på min vilja. 
 
När jag frågade mig själv om jag skulle tillåta mina/mitt blivande barn ha kontakt med honom var mitt svar ett solklart nej. Följdfrågan blev: " Varför tillåter du dig själv ha kontakt med honom då? Om du inte vill såra ditt barn, så varför vill du såra dig själv?". När jag ställt dessa frågor så hade jag mer eller mindre idiotförklarat mig själv. Hur kan en människa tillåta sig att såra sig själv? Den personen kan ju inte vara så speciellt smart. 
 
Tro mig, jag har tänkt och kännt så. Problemet är inte att man är mindre smart. Det jobbiga är att man inte inser att man sårar sig själv genom att tillåta sig vissa saker. Man ser det som att det är den andra personen som göra illa en och sårar en. Det är delvis rätt. Personen som gör dig illa sårar dig, helt klart ja. Men om du                                           själv tillåter det så är du själv minst lika skylldig. När jag lagt ihop detta blev jag                                             sur på mig själv.
 
Ja, jag har haft en krig inuti mig själv ett litet tag. Ja, okej jag var ironisk. I cirka 10 år. 
 

Virrevims

Jag kommer att berätta om min resa som jag precis har på börjat. Jag har börjat bygga upp min självkänsla och självförtroende. Börjat lära mig på nytt att det är helt okej att tänka, tycka och känna. Komma underfund med att jag kan. Att jag gör det för min skull. Kommer att skriva vad jag har gått igenom i min barndom. Både inom skolan och inom familjen och hur jag har blivit den jag är idag, samt vad mitt mål med bloggen är.

RSS 2.0