Brev

Jag skrev ett brev till "pappa" och hans sambo/kvinna att jag vill att de lämnar mig och min sambo ifred och att jag inte vill bli kontaktad på något sätt och om dem inte tog hänsyn skulle jag anmäla det vidare då jag är less på deras/hans trakasserier. 

Visst kom det ett bevis som vanligt i år. Men det som är nytt är attdet bara sof grattis, men dock från båda,samt att "pappa" skrivit både kuvert och kort. Vilket var ett tag sedan. 

Varför kan människan inte bara låta mig få leva mitt liv. Vet inte hur jag kan klargöra det mer än jag redan gjort.

Kvällstankar

Ikväll är det en sån kväll där jag undrar hur min upp och hur mitt liv sett ut om jag inte blivit uppskrämd hela tiden av "pappa". Hur allt hade varit om jag vågat säga som det var och hur jag hade det med  "pappa". Jag blev till vissdel  uppfostrad till att det var okej att ljuga men samtidigt inte. När jag tänker tillbaka är det konstigt att jag inte rebellade. På ett sett gjorde jag det då jag började ställa krav mot min "pappa", men ändå inte. 

Önksar så att jag vågade berätta vilka regler som fanns, samt att han skrämde mig för att inte våga sova själv. Det är så många tankar som kommer och går i vuxen ålder. Frågor som jag inte har svar på. Utan som jag mer inte har en aning om stämmer uti från vad folk tror att jag kan varit med om. 

Jag vill bara skrika ut hur min uppväxt varit, men det är samtidigt stora luckor. Troligen för att jag förträngt och mått dåligt psykiskt av att inte ha två föräldrar. Önskar ibland att jag inte visste vem min "pappa" är. 

Jag kan inte fråga  någon om mina luckor då ingen av dem skulle säga sanningen. "Pappa" ljuger än idag om att det jag kommer ihåg inte stämmer och att jag ljuger. Så less på detta, jag vet väl vad jag minns, dock fragment men jag vet att mitt minne inte sviker mig. Förstår att mamma inte orkade driva en vårdnadstvist. Troligen hade det slutat med skyddat boende, inte för att det fanns samma sak för ca 20 år sedan som idag. Men tror att ni vet vad jag menar. 

Accepterar han inte mitt sista brev och det kommer nytt brev nu i Juni, så kommer jag göra en polisanmälan, förklara hur jobbigt detta är psykiskt och jag kommer även ringa honom och säga som det är. Att jag vill ha han ute ur vårat liv. 

Brev

Idag kommer jag att skicka ett nytt brev till "pappa" och hans sambo med uppmaning om att låta mig och min sambo vara för annars kommer jag att ta till rättsliga åtgärder. Detta jag redan upplyst honom flera gånger att jag inte vill ha något med honom att göra. 
 
Detta då jag är så less på alla brev som jag får, har fått mer än nog. Speciellt när senaste julkortet skrevs till sambon som inte ens har något med detta att göra. Jag har aldrig velat dra in honom i detta. Förstår inte varför "pappa" inte bara kan hålla honom utanför. Detta är ett beslut jag tog långt innan jag träffade min sambo. 
 
Ju mer han håller på ju säkrare känner jag mig på min bestlut att det är rätt för mitt mående som påverkar så många andra än mig själv. 

Ångest

Usch va jag hoppas att jag inte får något julkort av "pappa" i år. Känner bara hur dåligt jag kommer kunna hantera det hela.  Orkar verkligen inte med att han försöker något mer. I år har jag bestämt mig för att skicka brev till honom om jag får ett kort innehållande något annat än god jul. Brevet till honom kommer innehålla en hälsning där jag ber honom sluta kontakta mig och min familj. Känner bara att nu får det räcka. 

Räcker att jag och sambon råkar ut för honom. Min son ska inte behöva det med. Där går mer än min gräns. Sen sonen kom har jag blivit känsligare för det "pappa" håller på med. Jag gör allt jag kan för att han ska få så mycket kärlek det går och så bra uppväxt som möjligt. Önskar så att jag kunde påverka vad min "pappa" gör.  Men det är svårt då han inte vill lyssna.

Vet att sonen en dag kommer ha massor av frågor om min "pappa", hans morfar. Kommer göra allt för att lägga det på hans nivå och jag kommer vara ärlig om allt jag blivit utsatt för när det gäller tomma löften, trakasserier, lögner, anklagelser och prioriteringar. 

Jul

I år är det sonens andra jul. En jul där man kan börja med traditioner och bygga något mysigt med honom. Samtidigt som jag ser fram emot en jul med son, fästman och mamma. 

Men ändå känner jag hur ångest och gamla minnen ligger kvar och gör sig påminda. Vet att julkortet från "pappa" kommer att komma vilken dag som helst. Minns så tydligt hur mamma och pappa bråkade över vem som skulle ha mig när över jul och nyår. Minns att jag fick skriva olika önskelistor då mamma och pappa inte kunde kommunicera kring vem som skulle köpa vad. 

Tänker ofta på hur jag vill vara som mamma mot/med min son. Vad vill jag förmedla? Gör allt jag kan för att han ska få en annan bild om hur en familj ska vara. Gör allt jag kan för att visa kärlek, närhet, ömhet, medvetenhet och närvaro att jag alltid  bryr mig och finns där. 

Kommer prata om att min pappa lever men inte har någon kontakt. När han blir äldre kommer jag vara så ärlig jag kan. Vill inte dölja något eller undanhålla. Vill han ta kontakt kommer jag inte hindra  men avråda. Vill inte han ska bli lika sviken som mig, det räcker. 

Behöver skriva av mig

Hej på er!

Vet att det är super länge sedan jag skrev.  Jag har inte behövt  skriva av mig och lätta på tankar samt känslor, då det inte behövts. Men nu är det dags efter lite funderande. "Pappa" har som ni vet skickat brev till ig på födelsedagar och inför jul sedan några år tillbaka. I år trodde jag att jag skulle slippa undan. Han ställde till det en smula och banken med för två år sedan, banken bröt mot gdpr/pul. Men har inga bevis så kunde inget göra. 

Men tillbaka till  i år... Som sagt så slapp jag inte undan i år heller. Fick ett grattis kort i efterskott, som jag inte bryr mig om. Men det som retar mig en smula är att han tror att han vet vad som är bäst för mig. Enligt texten på kortet "Önskar du kunde förlåta mig. Det skulle vara bra för oss båda." 

Hur vet han vad jag mår bra av när vi inte haft kontakt på nästan 10 år? Hur vet han att jag skulle må bra av att ha kontakt med honom? Jag vet att jag inte mår bra av "pappa", numera jag dessutom har en son skulle jag aldrig få för mig att utsätta honom för en sådan dålig miljö. Finns ingen som mår bra av ouppfyllda löften, lögner och svek. 

Det finns inget som skulle kunna få mig att kunna förlåta denna personen. Han har ljugit om mig för andra för att det ska se ut som att han är en bra pappa och jag The bad daughter. Han har anklagat mig för saker som inte stämmer, har hotat mig, aldrig tagit mitt parti utan låtit sina kvinnor trycka ner mig, aldrig ställt upp till 100%, lovat saker som inte hållits, dumpat mig som en disktrasa och inte brytt sig så fort han har varit i ett förhållande, struntat att ringa upp mig efter jag försökt ringa honom i flera månader och så vidare. Listan kan göras så lång.  

Enligt  honom har jag varit en dålig dotter som hållt mig till sanningen när hans kvinnor undrat över våran dåliga relation innan jag bröt på riktigt.

Virrevims

Jag kommer att berätta om min resa som jag precis har på börjat. Jag har börjat bygga upp min självkänsla och självförtroende. Börjat lära mig på nytt att det är helt okej att tänka, tycka och känna. Komma underfund med att jag kan. Att jag gör det för min skull. Kommer att skriva vad jag har gått igenom i min barndom. Både inom skolan och inom familjen och hur jag har blivit den jag är idag, samt vad mitt mål med bloggen är.

RSS 2.0