Hypotereos
Just nu önskar jag att jag inte hade hypotereos. Just nu får gärna någon annan ta denna kroniska sjukdom. Vill inte ha det så här. I det här takten är jag om cirka 2 måndader på ruta ett innan jag fick medicinen. Har nu gått upp tre kilo på tre veckor. Är inne på mitt fjärde kilo på 3½ vecka. Har fått tillbaka svullnaden på halsen och fått tillbaka min frusten het. Så nu sover jag fulltpåkladd igen. Jag somnar runt tolv ett på kvällarna går upp 06:30 kommer hem vid 13 och somnar runt 15 och sover fram till 18-19.
Detta är inget liv. Just nu känns det mest som ett jävla tillstånd mellan liv och död.
Sitter med tre tröjor på jobbet för att inte huttra, för att jag fryser så. Mina ord för denna sjukdom saknas. Det är inget jag äns skulle önska den person jag hatar allra mest. Det är skit tufft psykiskt att inte kunna på verka ett skit. Det spelar ingen roll vad jag gör eller äter allt bara fastnar.
Det är nu man önskar att man hade någon som kom och pysslade om än och som kunde och orkar lyssna på ens gnäll. Det är inte synd om mig. Tycker bara att denna jävla sjukdom är dum och orättvis. Less på att bli påmind om hur mycket medicinen betyder och hur viktig den är att den är rätt inställd och att man faktiskt tar den samma tid 365 dagar om året.
En kram, en axel, ett knä. Att få krypa upp i nu, hade betytt väldigt ,mycket. Istället för att krypa undan och inte svara när man förklarar att jag har fått tillbaka symtomen som jag har varit rädd för skulle komma tillbaka i två år. Min läkare ska ringa om en vecka. Hoppas att hon går med på liothyronin.
