Målarbok
Inför att jag skulle gå hemma och vara sjuskriven så köpte jag på mig lite olika målarböcker för vuxna. Jumer jag pysslar med mmina målarböcker ju mer känner jag hur jag läker. Jumer jag färglägger ju mer minnen och tankar kommer upp. Visst kan det vara jobbigt förstunden. Men det är ett kanonbra sätt att läka på. När jag färglägger kopplar jag och kroppen av, och då kommer det upp sånt som behöver läka.
Sendan jag började med mina målarböcker så är jag mer avslappnad och känner mig lugn, harmonisk och gladare. Samt att det har kommit tillbaka minnen jag har förträngt och inte velat kännas vid. Minnen som jag sedan pratar om hos min terapeut och numer även skriver om här.
Anledningen till att jag skriver mer öppet numera om vad som har hänt tidigare är att jag inte längre är rädd för pappa eller mitt ex. Samt att jag har läkt mer inombords. De sår som tidigare höll på att bli ärr har blivit ärr. Just nu känner jag inte att jag har så mycket mer som ska läka. Utan jag tror mitt nästa steg är att tillåta mig själv att sörja.
Jo, min terapeut sa det i veckan. Men just då kände jag att jag har ju sörjt. Vad snackar du för goja. Men nu när jag fått tänka och känna efter, så har jag mest lagt ner energin på att bearbeta och få mina erfarenheter bara vara en del av mig och inte se till att erfarenheterna är jag. Nu är nästa steg att sörja de drömmar och förhoppningar jag hade som barn och en bit upp ovanför tonåren.
Dessa drömmar kommer jag att skriva lite om i nästa inlägg. Det vill säga under morgondagen.
PS. Var inte rädda för att kommentera. DS.
