Kristaller

Komma till insikt att jag "bara" har min mamma och den dagen jag får barn och denne endast kommer ha en mormor och inte en morfar.
Jag vet att barnet och jag kommer att klara det så bra så utan "pappa"/morfar. Det man inte vet om, kommer man inte att sakna eller länga efter då man inte vet bättre.
När man vet om hur det skulle kunna vara och fått smaka på det och sedan rycks silverfatet undan, det är då som psyket får sig en liten knäck. Eller rätt så stor.
Nu har mina sista kristaller kommit hem så jag kan på börja mitt arbete med att bli mer stabil. Så kanske folk slutar gnälla på att jag är instabil.