Öppet brev till "pappa"
Hej,
Det enda jag begär av dig är att du ska lämna mig och mitt liv i fred samt acceptera att jag inte vill ha med dig att göra. Är riktigt less och förbannad på dina falska anklagelser. Trött på att hela tiden bli trampad på och nedvärderad. Gällande att du tror att jag stulit pengar från farfar:
1. Hur skulle detta gått till? De åren du hänvisar till bodde jag för det första i Småland, kom hem ca 2 gånger per år. Fick inte veta vilken avdelning som farfar låg på för att jag inte hade kontakt med dig och fick då inte träffa honom.
2. Det var du eller Margaretha som hade farfars bankomat kort om jag uppfattat dig rätt i efter hand under de få månaderna vi hade kontakt innan farfar somnade in.
3. När ska du fatta att ditt beteende sårar och skadar mig?!
Jag vill inte ha några mer brev eller kontakt försök ifrån dig. Det enda jag begär att du ska lämna mig ifred och acceptera att jag inte vill ha med dig eller dina kvinnor att göra. Jag vill bara få leva mitt liv på det sätt jag vill och mår bra av! Det du har gjort mot mig går inte att jämföra med vad narkomaner eller alkolister utsätter sin familj för. Det är lika illa som psykiskmisshandel som du pysslar med.
Jag vet att denna människa som är min biologiska pappa inte kommer att förstå eller respektera. Men det känns bättre att skriva av sig här än att skicka något till honom. För det kommer trigga igång massor av brev och kontakt försök lite här och var. Det är inget jag orkar med fysiskt eller psykiskt. Utan detta får hjälpa just nu.
