Tuff period

I måndags vid 22:40 somnade mormor in för alltid. Det känns konstigt och tomt. Jag är glad att jag hann upp till mormor i tid. Både jag och mamma fanns vid mormors sida ända in i det sista. 

Jag höll mormors hand och mamma höll i den andra handen och smekte mormora panna och hår. Visst var det jobbigt att se henne ta det sista andetaget och se hur själen lämnade kroppen. 

Visst gör sorgen ont. Men det är ingenting gentemot det tomrum som hon lämnar tillsammans med saknaden. 

Imorgon blir det första arbetsdagen efter allt. Mamma och jag hjälps åt med alla måsten och allt praktiskt som måste göras på kort tid. Jag är såååå glad att jag har en underbar kille som hjälper mig och stöttar mig under denna tuffa period. 


Virrevims

Jag kommer att berätta om min resa som jag precis har på börjat. Jag har börjat bygga upp min självkänsla och självförtroende. Börjat lära mig på nytt att det är helt okej att tänka, tycka och känna. Komma underfund med att jag kan. Att jag gör det för min skull. Kommer att skriva vad jag har gått igenom i min barndom. Både inom skolan och inom familjen och hur jag har blivit den jag är idag, samt vad mitt mål med bloggen är.

RSS 2.0