Tuff period
I måndags vid 22:40 somnade mormor in för alltid. Det känns konstigt och tomt. Jag är glad att jag hann upp till mormor i tid. Både jag och mamma fanns vid mormors sida ända in i det sista.
Jag höll mormors hand och mamma höll i den andra handen och smekte mormora panna och hår. Visst var det jobbigt att se henne ta det sista andetaget och se hur själen lämnade kroppen.
Visst gör sorgen ont. Men det är ingenting gentemot det tomrum som hon lämnar tillsammans med saknaden.
Imorgon blir det första arbetsdagen efter allt. Mamma och jag hjälps åt med alla måsten och allt praktiskt som måste göras på kort tid. Jag är såååå glad att jag har en underbar kille som hjälper mig och stöttar mig under denna tuffa period.