En mindre chock

Igår när jag kom hem låg det ett handskrivet kuvert med en handstil som jag så väl kände igen. Jag hoppades innerligt att det var ren inbillning. Det kunde inte stämma, det bara inte fick vara sant. Tog sakta upp brevet och inspekterade det noga. Jo då, det var den handstilen jag inte ville att det skulle vara. 
 
Öppnar brevet i köket vid bordet. Mycket riktigt, det var ett brev från pappa. Först vart jag förbannad på hur han har mage att skriva ett brev till mig när han vet att jag inte vill ha med honom att göra. När ilskan lagt sig så började det komma fler tankar. Så som att jag har faktiskt inte gett han min nya adress, när jag flyttade i somras. Bara tanken på att han har letat reda på min adress får mig att rysa. 
 
Blir lika fort trygg igen då jag vet att han aldrig skulle åka hemifrån han till mig då det är för många mil, enligt hans tycke. Då det är ungefär 10 mil enkel resa. Tycker att det är skönt med detta sökerhetsavstånd. Men det känns lite jobbigt att han vet vart jag bor. 
 
Hans brev var lika betetiskt som hans tidigare meddelanden och innehöll lika många lögner som alla andra sms och chatt meddelanden på facebook. Tycker bara att det är jobbigt att han inte kan lämna mig ifred. Hur svårt ska det vara att förstå att ens beteende kan få vissa konsekvenser som inte går att förlåta eller glömma. Det han har gjort kommer jag inte kunna glömma eller förlåta honom för, för att kunna ha en relation. Skulle aldrig någonsin kunna lite på honom. 
 
Jag gick tillbaka i meddelande historiken för att se när han kontaktade mig senast, såg att det var den 5 mars. Vilket inte är så länge sedan. Men det känns som att det var mer än 3 månader sedan han hörde av sig. Sen slog det mig att jag fyller år i nästa vecka, så frågan är om han tänker hitta på något då allt för att sabotera. 
 
Tyvärr tror jag inget gott om min pappa efter alla svek, lögner, falska anklagelser och hans frånvaro. Det finns inget som han kan göra för att jag ska kunna förlåta honom och börja om från ny kula. För jag kommer alltid att tro att det är tomma ord han kommer med. Att det inte betyder något det han skriver eller säger. Varför kan folk bara inte fatta att de kan såra andra? Att det inte är alla andra det är fel på. Utan det kan faktiskt vara en själv som har orsakat vissa saker. 

Virrevims

Jag kommer att berätta om min resa som jag precis har på börjat. Jag har börjat bygga upp min självkänsla och självförtroende. Börjat lära mig på nytt att det är helt okej att tänka, tycka och känna. Komma underfund med att jag kan. Att jag gör det för min skull. Kommer att skriva vad jag har gått igenom i min barndom. Både inom skolan och inom familjen och hur jag har blivit den jag är idag, samt vad mitt mål med bloggen är.

RSS 2.0