Norm
Jag önskar att det gick att sudda bort normen om att alla måste ha kontakt med sina föräldrar. Alla mår inte bra av att ha kontakt med sina föräldrar och alla är inte bra föräldrar. Tyvärr är det inte så enkelt när samhället är gjort som att alla har två föräldra och man ska/bör ha kontakt med dem. När jag höll på och skulle göra mitt val gällande att ha kontakt med pappa eller inte hade jag ångest.
Höll på och tänkte vad ska jag säga om någon frågar varför för att inte behöva ljuga? Jag kunde ju inte säga till alla att han är död. För att han är ju inte död, vilket krånglar till det. Hade så mycket tankar och skuldkänslor medan jag höll på och bollade med mig själv. Kändes som att det var mitt fel att det inte fungerade, Då han ansåg att det var mig det var fel på. Och det var jag som såg till att det inte fungerade.
Men en sak har jag lärt mig. Och det är ALDRIG barnets fel till att det inte fungerar. Förälden har mer ansvar gällande relationen än barnet, anser jag. Visst kan jag som barn inte bete mig hur som hellst utann att det kan få konsekvenser för relationen eller mig. Men jag är inte den som ska behöva söka kontakt eller tjata för att jaag vill ses. Det krävs två för att det ska fungera. Bara för att man är vuxen och inte har något missbruk, behöver det inte innebära att man får betesig hur som hellst och behandla någon illa.
Bara för att min pappa inte gar något missbruk behöver det inte innebära att han inte är en skithög. Det finns fler anledningar än missbruk och brottslighet till att man väljer att bryta med en förälder. Det behöver inte heller vara att föräldern är psykiskt sjuk eller liknande. Det finns anledningar som i mitt fall där han skiter i mig och väljer att prioritera kvinnor och deras familjer istället för sin egen.
Kommer aldrig minnas när pappa erkände att han hade ett nytt barn, dock var han inte ens pappa och hade heller inte adopterat detta barn.
