Förstår inte

Jag har inte svarat på något av det min "pappa" har skrivit till mig under dem senaste tre åren för utom att jag inte vill ha med honom och göra. Vilket jag måste klargöra enligt polisen. Det tråkiga med att ha en "pappa" som inte vill förstå att det han har gjort mot mig kan jag inte förlåta eller helt kan glömma. Då han inte kan låta mig vara och inte trakassra mig tillräckligt så att polisen och rättsvästendet kan göra något så jag fått fatta ett beslut som jag hellst inte ville.
 
Då han bara anklagar mig för massa saker som jag inte ens har gjort och bara nedvärderar mig så har jag nu efter några om och men blockat honom på socialmedia och även blockerat hans mobilnummer. Vilket aldrig har varit det jag velat göra då jag bara har tänkt att jag ska spara allt han skriver bara så att jag kan ta allt vidare så jag blit kvitt honom. Nu har jag kommit till en punkt då jag inte vill eller orkar ta emot mer skit kring något jag aldrig har gjort.
 
I och med att det krävs massor med meddelanden och telefonsamtal samt brev för att någon myndighet ska kunna göra något så fick det bli på det här sättet. Tycker att det är skrämmande att det inte räcker att det är regelbundna trackaserier för att det ska kunna leda till rättegång eller domstolsförhandling, om jag nu inte vill driva honom till en tvist med egen advokat och betala allt själv.
 
Ibland önskar jag bara att han kunde lämna mig ifred och glömma bort att han någonsin har fått en dotter. Less på att få höra att jag ska erkänna att jag har gjort fel. Klart som den att jag har gjort vissa fel. Och mitt största är att jag tog uppkontakten efter tonåren då jag bad honom dra åt skogen.
 
Då lät han mig faktiskt vara. Och höll inte på så som han håller på nu. Känns lite som att man har kommit till helvetet. Att bli förminskad och få höra att jag har gjort fel och bör erkänna men att han har förlåtit mig.
 
 
 
Jag har ALDRIG och skulle heller ALDRIG stjäla pengar från någon i min släkt. Vilket han påstår att jag har gjort. Det skulle bara vara så fel och stört att göra det. Speciellt att den personen han påstår att jag gjorde det från var dement och bådde på hem samt att denne hade inte tillgång till varken pengar eller sitt kort då det var min "pappa" som hade både och förutom de som fanns i kassaskåpet som personalen ansvarade för. Det var bara dem som hade nyckeln och använde pengarna när denne behövde något.
 
 
Anledningen till att jag vet allt detta är för att "pappa" har berättat. Och under tiden personen bodde på boendet så hade "pappa" sett till att jag hade besöksförbud. Visste inte vilken avdelning denne bodde på, visste inte besökskoden till hissen eller telefonnumret till boendet så att jag skulle kunna ringa. Vilket var det värsta av allt. Det är ett under att jag fick säga hejdå och vara med på dennes begravning. Det gör ont i hjärtat att tänka tillbaka på den här tiden.
 
 
Och folk har mage att säga att bättre människa än min "pappa" kan man inte hitta.... Nä det kan bero på att han är fruktansvärt manupulativ. Jag ångrar mig inte en dag att jag bröt med honom igen. Nu gäller det bara att härda ut det han utsätter mig för.
 
 

Virrevims

Jag kommer att berätta om min resa som jag precis har på börjat. Jag har börjat bygga upp min självkänsla och självförtroende. Börjat lära mig på nytt att det är helt okej att tänka, tycka och känna. Komma underfund med att jag kan. Att jag gör det för min skull. Kommer att skriva vad jag har gått igenom i min barndom. Både inom skolan och inom familjen och hur jag har blivit den jag är idag, samt vad mitt mål med bloggen är.

RSS 2.0