Tankar
Är inne i en fas då det är mycket tankar. På både jobb och privatliv samt inredning hema till alla rum. Händer mycket på jobbet i form av ny rekryteringar och utmaningar lite här och var. Kan inte riktigt gå in på detalj.
Hemma går jag bara och väntar på att det ska ramla in ett handskrivet brev från "pappa". Jag har ju nyligen flyttat till en bostadsrätt och dessutom håller på med körtkort och köpt ny bil med sambon. Bara väntar på att "pappa" ska upptäcka detta och hitta på något och skriva. Jag lyckades inte med att få hemlig adress när jag försökte när det var som värst.
Det berodde mest på att han inte var dömd för trakaserier emot mig. Räckte inte med tre anmälningar. Så jag samlar på mig allt han gör ihopp om att han ska gå över någon gräns så att jag kanske kan få hjälp med att bli av med honom ur mitt liv. Vet inte riktigt hur jag ska få bort det känslan av att det är jobbigt att han hör av sig och få bort ovissheten. Jag kan ju hantera att det kommer brev då och då.
Det är den här jävla väntan som är värst. En del av mig vill trigga igång det bara för att få det ur världen, men i gen gälld ser det inge bra ut. För då är jag ju lika delaktig som typen. Det känns fel att kalla honom "pappa" men det känns även fel att säga något annat då han faktiskt är "pappa" till mig rent blodmässigt och dna. Men han beter sig inte som en sådan och aldrig gjort mer eller mindre.
Ungefär en månad till jag ska träffa en psykoterapeut. Undrar när jag ska klara mig helt själv utan att behöva gå iväg och prata. Har haft kontakt med någon samtalsmänniska större delen av mitt liv. Vill kunna leva mitt liv utan att ha ett psyke som spökar.
